svagheten satt på en kvist

blygheten undrade varför

sitta på kvist där alla ser

fromheten sågade veden

lade den i tjusiga travar

 blygheten undrade varför

trava högt så alla kan se ...

svagheten funderade på hur

man orkar trava bland kvistar

 blygheten ifrågasatte alltid allt

tålde inte att bli sedd för trist

kvisten brast - svagheten föll ned

landade tryggt i fromhetens trav

blyghetens nyfikenhet väcktes 

svagheten språkade med fromheten

de båda blickade in i blyghetens ansikte

vad de såg var en levande vacker själ

varför har du hållit dig undan - gömt dig? 

blygheten drog genast in sitt huvud då ...

fromheten och svagheten entusiasmerade

kom ut till oss och var med och häng här

det är skönt att vila i en trav på vedbacken

 blygheten funderade en stund om kanske

solen tittade fram och värmde kinden ...

blygheten kände värmen och steg fram

svagheten växte och blev stark

fromheten morskade till sig

blygheten vändes i sökande