Det var en gång ett ståtligt träd
som syntes vida kring,
vars stam och grenar sträckte sig
mot atmosfärens ring.
När alla delar hjälptes åt
var trädet friskt och starkt.
Till skydd mot angrepp utifrån
det lita på sin bark.

Och inte långt från trädets rot
en liten myrstack låg.
De knoga på och ofta de
mot stora trädet såg.
Men deras bostad utsatt var
av väder och av djur.
De ville ha ett bättre bo,
men visste inte hur.

Några småkryp bodde redan
sedan länge där
inom trädets väggar som de
lärt att hålla kärt.
Så kom stora skaror myror
för att slå sig ner.
Det blev fullt i trädet som
förbrukades mer och mer.

Åren gick och resultatet det blev
söndring och förfall.
För en sådan invasion
stod trädet inte pall.
Av vårt träd det inte längre
finns nån storhet kvar. 
Nu står stubben där och ruttnar,
ingen framtid har.