Den svarta fågelns svepte
med vingar som av stål
jag kände hur den sökte
var jag den fågelns mål?

Med elegans och styrka
den seglade med kraft
med förundran tänkte jag
den kraften har jag haft

Nu är jag blott en spillra
utav mitt forna jag
men jag lovar återkomma
det lovar jag , en dag

Med ens så var jag redo
men rädslan den var kvar
jag ensam måste kämpa
en sanning uppenbar

Nu snuddar fågelns vingar
helt nära mig igen
jag orkar inte skydda mig
förlorar jag igen?

Att döden kunde skrämma
är inget nytt för mig
jag hade ingen rimlig chans
att riktigt freda mig

Den svarta fågeln segrade
som alltid den har gjort
en spillra kvar på marken låg
ett liv det går så fort

(Copyright © ULJO)