I ett ögonblick av förtvivlans vibrerande ton.
En symfoni av gråtande stjärnor över himlavalvets suck

I skymundan bakom molnens glömska faller tårarna
En lättande tyngd av allt som varit och kunde bli

Ner mot livets andetag med den slutliga sång
Ett enda av det förgångna från molnens tonlösa stig

Sista fallande droppen från fönstrets vassa karm
En reflektion i regniga färger av svalnande smärta

Sjunker som djupa pärlor in i själen
Tills kärlekens stigande ebb tar vid igen

Och på nytt lyser med all sin kraft över himlavalvet nya hopp.

© Andreas H. Lind