jag träffade dig bara en gång

i filmskolans café i Lodz

du trädde in med dina vänner                              

klädd i en kakigrön jacka

och detta blyga leende

vilsna i den rökiga livliga salen

mötte min blick

I sådana blickar finns

ett kännetecken till själar

som tillsammans skrev 

ett livsmanus

men det var för tidigt 

för uppvaknandet

fast legenden poesin

och kärleken till filmen

redan var fullbordad   

och livet känns för lång

kort efteråt hörde jag

att du valde odödlighet i döden

jag valde de kalla vintrarna

det var kanske svek