och du talar

men alldeles ordlöst

om ruskan, om

pustan, om vidderna, om slätterna

(i mig dunkar färgernas

hetta som

dallertoner under

blåmålad azurhimmel,

nattsvart rödmåne och

viskande savanner

dansar fritt som

regnskogen, din hand mot min själ,

min rygg, min andning, i

blommornas tusenprakt, i havens

oändliga sång)

senare finns

rimfrostmönstren, de som

mjukvibrerar, leker,

gäckar, lockar, sprakar i

stjärnglans, i

norrskensspel