som av en piskande

odjursstjärt

klyvs den alltför

tjocka luften,

pilarna

(doftande

snittblommor i höga

vaser, ytor

blankpolerade och)

riktas mot men

jag är redan härdad och

fulorden stinker, slemrinner

kletiga, krälar i

själen,

klöser, river,

(höga ljus i

silverkandelabrar, lågornas

skuggor som

älvor)

gömmer mig

försiktigt i

det ljusa – i platsen

där

det kärleksmjuka

bor