natten sveper sin mörka kappa

om ensamheten

stjärnors glimtar mellan molnen

stänker frost på gräset där jag är

skydrag går över himmelen

så står du då där i en blink

erbjuder

en månskära ur din hand

under tystnadens stund

knottras min hud

en skärva ur

ditt trasiga lerkärl

ger du mig

inslagen i ditt leende