Publicerad 2018-11-04 14:35 av Lars Svedin




Vi för evigt

 

 

Ensam på en stubbe i skogen. 

Tankarna går som vinden, kastar ständigt i olika riktningar. 

Nyss blåste det i nacken nu kylsmärtar det i pannan.

Minns så gärna när vi träffades första gången. 

Var det vinden, ödet eller högre makter som förde oss tillsammans?

Efter första mötet ville jag alltid vara med dig och så har det blivit.

Vi har levt ett långt liv tillsammans och det fortsätter vi med.

Den stormande kärleken har lugnat ned sig men för oss ändå

ständigt framåt med sin varma kraft.

Jag är så gammal och ful, säger du

Gamla är vi men jag tycker du är så fin, jag älskar dig så

När jag ser in i dina ögon är du likadan som första gången vi sågs

och när vi fick våra underbara flickor.

Vi har upplevt så mycket tillsammans , inte bara lycka

utan också svåra stunder. Allt har svetsat oss samman

så inget utom döden kan slita oss isär.

Vi tror på många fina dagar framför oss.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lars Svedin med Poeter.se id #34599 innehar upphovsrätten