Det svepte en kall vind över födelseåret

dagarna var fyllda av plikter

Ida blev inlåst i sovrummet

när mor gick efter vatten

korna råmade i ladugården

far försvann ut i skogen

en jägare på flykt

Ida darrade i sin ensamhet

grannen kom förbi

han var gammal och hade tid

lyfte upp Ida i knät

och gav henne värme

de sjöng tillsammans

i gemenskapen älskade de varandra

då Ida var fem år

kom den ensamme gamle mannen

Ida´s vän

han lånade en hagelbössa av far

gick ut på ladugårdsbacken

i det varma solljuset

Ida log mot honom

en älskad vän

han som hade all tid för Ida

då när kärleken fyllde Ida´s ensamma hjärta

lyfte han hagelbössan

och sköt sig i huvudet

på vår gård

bredvid en träsoffa

paralyserad såg Ida sin vän falla

någon lyfte upp honom på en träbänk

Ida´s ben blev stela

hjärtat kallt

blodet rann

ner under soffan

och bildade ett blankt mörkrött hav

där stormade sommarvinden

kall