Dy tysta källa,
som aldrig sinar,
du skänker vandraren
ro och tröst.
Ditt klara vatten,
från mörka djupen,
dämpar oro
i mänskobröst.

Du tysta källa,
så svår att finna,
i tidens hetsiga
skrän och brus.
Hos dig finns läkning,
ro och vila,
i nattsvart mörker
en strimma ljus.

Du tysta källa,
ditt rika flöde,
ger vilsna själar
hopp och tro.
Och till vandraren,
i mörka natten,
över djupen,
en himmelsk bro