När nu november mött sin dystra död

och månen vänt sin slitna silverspegel,

är allt som vanligt, likadant, en regel

att hösten dör och bleknar i sin glöd.

December, du är ljusare, trots allt,

men ljuger med din lånade belysning.

Din stjärnevärld förhindrar inte frysning.

Du gnistrar gott, men det är ändå kallt.

December, det är du som allting vänder.

Det glittrar över jordens mörka hus,

när fönsterrutornas adventskalender

står öppen varje natt med tända ljus.

Man anar änglar över jordens rund

från stilla natt till sköna morgonstund!