Jag är tornen av sten mot himmelen
och molnen som flödar mjukt ovanför.
Jag är det kala höstträdet bredvid ån
och den tunna frosten på takpannorna.

Jag är det skavande gruskornet i din känga
och den bitande kylan mot din kind.
Jag är vinden som tårar dina ögon
och eftermiddagssolen som gör dig blind.

Jag är bruset när du önskar tystnad
och stillheten när du vill vara vild.
Jag är smekningen du aldrig bad om
och längtan som suktande stjäl din tid.

Jag är vidsträckta fjäll som skakar om din själ
och vårstrålarna som värmer din hud.
Jag är tjärnen som dränker ditt hjärta
och morgonläpparna som väcker dig mjukt.

Jag är kärlek
och du är blind.