Vad är det
som smärtar
och svider
längst in
i mänsklighetens
sargade kropp

när du talar
genom alla tider
om tro och hopp

vrider den
sig och rider
varje våg
undan tomheten

driver över
djuphavsytor
utan att se
vad vi hade sett
och blundat för
när vi såg
framför oss

hur vi
glider in mot
den kontaminerade
meningslösheten

där alla har
samma sorgsna
barnansikte

när vi sorterar
urladdade
batterier