Minns Du allt det fina som var 
när kärleken blommade vild på sin högsta topp 
och känslan av samhörighet var total 
och grunden i allt var framtidshopp 

Minns Du allt det fina, Du var så otroligt underbar
när skratten kom och humorn var impulsiv 
de tusentals ord som växlades, det kändes som det inga fanns kvar 
när vi upplevde den totala lyckan i våra liv 

så många ord i kärlek sagda 
i så många fina ögonblick 
i ömsesidighetens tecken så ömt och försiktigt lagda 
och de minnen för livet vi båda fick 

i de stunder då framtidsplaner tog form 
så mycket gemensamt vi tillsammans förberedde 
allt idéer bara flödade som den i värsta storm 
och allting så klart och tydligt sig tedde 

då – som en blixt från en himmel så klar 
raserades allt och allt det fina tycktes vara glömt
och ….plötsligt är det enda som jag nu har kvar 
är de fina minnen jag har gömt 

djupt inne i mitt hjärta 
gör det så ont i mitt sorgliga sinne 
ingen kan förstå den fruktansvärda smärta 
som återigen har drabbat mig – och för all framtid också etsat sig fast i mitt minne 

© Ted Örnberg