Livet har sin egen tid
jag kan inte fånga den
eller ställa mig bredvid
inte börja om igen

Jag ser livet hastigt fly
dagar komma, dagar gå
varje dag är lika ny
även om den syns mig grå

Barndomstiden hastigt gick
ungdomsåren likaså
vännens sköna varma blick
är ej längre lika blå

Stunden som var tung och svår
som ett orosmoln försvann
tiden läker alla sår
ärren jag ej dölja kan

Men i minnet efteråt
kanske allting var som bäst
när som jäkt och barnens gråt
i mitt hem var ständig jäst

Som ett motto jag nu har
att de chanser jag nu får
nogsamt jag tillvaratar
innan de förbi mig går

Vad är tiden när en dag
jag ej längre lever här
kanske då jag även har
lärt mig se vad tiden är

Då ska kanske tusen år
för mig kännas som en dag
när ej tiden längre går
finns ej jäkt av något slag

Men så länge tiden är
rinner den så snabbt förbi
kanske mina tankar här
endast är en fantasi

(Copyright © ULJO)