Själv
skulle jag nog inte blivit mycket mer
än en skiss
egentligen
en liten skiss på en lapp
gjord med en gammal bläckpenna
men så plötsligt
började det regna
hastigt och lustigt
och jag
som var så liten och platt
märkte att bläcket flöt ut
axlarna hade blivit runda
och kinderna med
klänningen började bölja i kjolkanten
händerna skulle just till att börja suddas ut
i kanterna och kanske göra mina ben  otydliga

då ställde jag mig upp och började springa så fort jag kunde
till en träddunge,
lindar var det
och jag sprang rakt upp i trädet
och satte mig i en grenklyka
torkade av mina ben
och sen var jag ju redan jag
jag hade liksom hoppat i gång
rakt in i detta livet
med dom linjer som jag hade
och allt