ur sprickan i kaos

droppar liv

föds på nytt floden

jordar smeks av vindens

befruktande rörelser      

som katapulter far vi fram

avkomma eller efterbörd

i regndroppars

prisman

tycker vi oss växa

att äga universum

det mörknar hastigt vännen

natten väntar

snart ser vi inte längre än

vårt pekfinger

men fattar en efter en

varandras händer

jagande källan