Cyklisk
Hon minns
tydligt och klart
hur hon lärde
sig cykla
hur hon fäste
sin tillit
vid modersblickens
stadiga grepp
inför starten
balanshållarens
allt snabbare steg
bakom
om inte hon
hade funnits där
om inte hon
hade hållit i
så stadigt
om inte hon
hade lovat
att inte släppa
skulle flickan
aldrig ha vågat
tryggheten
i relationen
var förutsättningen
hon visste
att modern aldrig
skulle svika
inte märkte du
medan du trampade
hur obemärkt
tilliten överfördes
lämnades över
anförtroddes
din ryggtavla
bakifrån
inte förrän
du blev varse
att ljudet
av de allt
snabbare stegen
blev allt svagare
intill tystnad
medan du njöt
av vinddraget
sveket var ett faktum
lämnad ensam
med ensamlyckan
att själv hålla
balansen
själv äga tilliten
som ingen kan äga
upprörd och stolt
i ett cykliskt tillstånd
ett avsked
ett avstamp
ett svek
därefter var
du aldrig
densamma
tid avstånd
och tillit hade
förändrats för alltid
och sedan
dess
en cyklist
var född
en dörr
var stängd
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Petter Wingren med Poeter.se id #46202 innehar upphovsrätten