det nedsläckta skeppet

i skymningsgrått

under rappningens

kvällsdunkla

tak och väggar

fylls bänkarna

av tysta sittande

rummets famn

som samlar tidevarv

av kärlek av glädje och sorg

ikväll gör sången musiken

att ännu ett lager

gemenskap och ödmjukhet

fästs till den enkla självklara

andlighetens atmosfär