idag ska jag ligga riktigt stilla 
så stilla att jag faller in
genom den 4e dimensionen.
äntligen
när ropen ljuder: på era platser,
då är jag redan där

min form är fylld
precis som den ska vara
inget som fattas
hänger utanför
eller gapar tomt

men lite skrämmer det mig ännu
att vara komplett
att inte kunna tillskapas
förnyas
göra pinsamma misstag
och lära
kanske det är som att dö
livet som är så felaktigt och ändå tryggt
för vi kan laga och lappa
fixa och trixa
men att vara klar
med allt
det skrämmer
det är det slutgiltiga
färdigdöden

jag rör lite på fingret
som katten gör med svansspetsen
en beredskapssignal
jag är inte färdig än
jag vakar på ett byte, ett motiv med kameran
kanske att jag kan och nästan vill
falla in i min 4e
men först vill jag vaka
med dom vakna
för det finns så mycket kvar
så mycket