Publicerad 2019-04-06 16:28 av Linil




Min kråka och jag

Skadskjuten kråka
linkar fram så smått
Kraken tittar på mig
med sitt vänstra öga

Jag känner släktskapet
så lika är vi
Skadeskjuten med jävlar anamma
och en vilja att komma på fötter

Men så ramlar kråkan omkull igen
blir liggande med stilla hvud
Näbben öppnar och stängs
vingen slappt på sned

Jag böjer mig ned
tar försiktigt fågeln i min handflata
Kråkan tittar förtröstansfull på mig
och lägger sin själ hos mig

Så går vi in till mig
min kråka och jag





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Linil med Poeter.se id #44265 innehar upphovsrätten