Den mörka punkt
i tulpanens liv
ur vilken den blommar,

den punkt
innanför färger former
dofter och märken
stjälkar och kalkar

där smärtan mognat
till stillhet
där vågen bryts
i bränningar

det mörkerförslutna rum
tempelmodern
där vi alla danades

ingen har sett
dess botten
dit havet rinner
tillbaka
dit födslovåndan
återvänder

det är där
i det gemensamma

källan

därur
tulpanen
hämtar
sin nektar
sin ömhet