Sänggaveln
med skorsstensrök
koltrastens
plastkropp
digitalt gräs
under flygeln
perfekta
gäss
i väderstreck
tredimensionellt
krig mullrar
långt borta
genom välplacerade
lågfrekventa
högtalare

först när
den äkta koltrasten
slutat mana fram
gryning
inser jag
det väsentligaste
att jag är lämnad

jag hade min
trasttid
bakom skyddsfilmen
möjlig gripbar
genom att sträcka fram min hand
i jatecknet
men lät plasten
hålla mig fast

då jag äntligen hör
tystnadens röst
det äkta ljuset
trastens efterklang
från en svart
Steinway