det är så mjukt att andas
dina andetag
du får mina
vi andas mjukhet

vi andas bort det hårda
måste få vila från världens alla brisader

när vi rör oss
i och runt om varandra,
ser in i varandras bräckliga skapelser
tilltar andningen
våra kroppar tar över

essens återgår till existens

i själva verket bygger vi upp
våra egna urladdningar
som skapas av motstånd :
närheten blir avstånd
blir cirklanden
blir närmanden
blir nya tillstånd

fukten som frigörs
föder i sin tur
den galenskap
som bara vi bemästrar
som bara vi låter förlora oss i

vi rinner

vi dör
i blöt extas
återföds till två själar
som aldrig tar adjö