Publicerad 2019-05-25 18:57 av Silverstripe

”moonlight disappears down the hills, mountains vanish into fog and I vanish into poetry” (Sanober Khan)


Älwÿk (genom dimmornas dal)

 

Ibland är det som vackrast

när vägen förlorar sig

och greppet om verkligt är vagt

 

ibland är det som skörast

när det som nöter förstorar sig

och hoppets ljus lyser svagt

 

men har du en vän

som kan dröja en stund

några lugna andetag

 

då kan nött växa åter

till hållfast grund

för en ny förtrollad dag




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Silverstripe med Poeter.se id #41061 innehar upphovsrätten