Jag står här på trappan
min egen sorg är mitt hem
stiger ut dit stilla moln har samlats
där jag bär mina tårar genom dunklet
mot natten

Svagt prasslar det omkring mig
ett förtorkat träd i regnet
jag lyfter mina händer mot himlen, mot världarna
ber att få vakna ur sorgen
frigjord från din kedja