På fjällbranten
andas jag häftigt
solen värmer
vinden är kall

Ensam
bara fjällbranten och vidderna

Ensam här och i livet

Ensamhetens pris
ångesten att leva
leva med förgänglighetens tanke

Men här i nuet
uppför fjällbranten
är evigheten min följeslagare

I vinden sjunger ledens stolpar
en sorgsen och vacker ton

Tonen om livets förgänglighet
och evighet.