När svart sammet ännu

Smeker min kind mjukt

Så är hoppet kvar

När glöden från höstträd

Berör tills bredden inte räcker till

Ser hjärtat hopp i horisonten

Nattfjärilar kan liknas

Vid mina tankar

När de vilset söker lampans sken

I sommarnatten ljusa löften

Mina ögon ser

Tankarna däremot

Tankarna

De är inte vilsna

De letar

Dofter

Närhet

Från svunna tider

När sommarnatten

ännu var förtrollande

Löftena skimrade också

Svävade i de varma

Första lovande strålarna

Som skingrade

de fuktkalla dimslöjorna

Nu lyses de på sin höjd upp av

Månljusets karga skära

Sinnets nycker får knappt färg

Av det likbleka skenet

Som till och med får hopp

att verka livlöst

Kanske rinner den tidlösa döden undan

Med mina sista droppar av glöd

När de stilla falnar 

mellan hans benvita knogar

Jag hör nu korpen kalla