Kan ej sova blott i mörker utan ljus från någonstans
Får jag farmors lampa tända?
tröstens sken från gulnad skärm
Måtte natten ta den jäveln utan horn och spetsig svans
den som sitter på min byrå
bokför synder i sin pärm

Om en annan kan få vaggas in i sömnens världar in
ej bli riden utav minnen så vik hädan och försvinn!
usla knektar spetsar rosor på dess spjut av stål och rost
ögat söker sig mot väggar, andas vaksamt vid sin post.

Låt mig sova nu med drömmarna som inte vill mig illa
inte springa genom törnesnår och slåss mot vassa betar
Må barmhärtigheten skänka mig en kropp som kan va stilla
medan vita piller ut i blodets strömmar sakta letar.