Det vandrar
en man i trasor
över söders kullar

Söderdrucken
släpar han sig fram
genom den inkapslade staden
i nedpissade jeans
och fnöskiga halmskor

Bilarna väser
som förföljda ormar
Han står mitt i vägen
omgiven av vansinne
Fylld till bredden
av sig själv

Avgaserna blandar sig
med den trettiogradiga solen
En torr dimma av ljus
strimlar staden i två

(Kondensen som
en slaggprodukt)

En gång
hade Söderstollen
en mor
som gladde sig åt
hans ankomst

Om så bara
för en tiondels sekund