Publicerad 2019-08-02 01:04 av Gawain

en svaghet, kollektivt fördärv.


Om tidlösa förbund



kallsvetten rann inte bara i ansiktet men
längs låren, ja i handflatorna med, längs
ryggen
Och blodet steg ur tandköttet, kväljande
tjockt med smak av ruttet järn och guld


bläck trängde ur hans ögon som svullnat
upp, ögonvitorna var svarta, liksom han




Snart bad han på främmande språk för
sitt liv,
Och genast blev han bönhörd.








Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Gawain med Poeter.se id #12578 innehar upphovsrätten