mitt ute på ängen står de röda rävarna
med smala ögon
och skygga rörelser

det var längesedan jag såg en räv

kanske lever vi
kanske lever jorden, världen, naturen

just nu
ser det ut så

det skimrande gröna
runt de hungriga rävarna

barnet står blickstilla
jag lägger en hand på barnets axel
det allvarliga över barnet
som om det åldrats flera år

jag vill springa rakt ut på ängen
omfamna djuren
men förstår att vi måste vara tysta
kanske tar rävarna oss annars
knaprar ner våra lemmar i sina ruvande magar

vi smyger sakta framåt
jag vet inte vad vi ska göra
när deras blickar möter oss

en av rävarna vänder på huvudet
med sin kisande blick

barnet hostar till
och nu vänder de på sig alla tre
rävarna betraktar oss
och börjar yla oroligt
jag drar tag i barnets arm
saktar ner farten

vi ska bara titta, viskar jag
och barnet lyder

rävarna slutar att yla
de står bara och ser på oss
i solnedgången som växer
till en sjudande apelsinhimmel
i våra rädda ögon