Förbannelser ropas mot ett himlavalv
(Samma klarblå dumstirrande himlavalv som bevittnade
hur en människa kan fästa en snara runt en trädgren).

Där nere skriker någon ut sin saknad
(Samma frätande saknad som aldrig blir besvarad för
att det som en gång dött aldrig kan väckas åter).

Till slut finns det bara tårar kvar
(Samma järnsaltade tårar som är den sista barriären
som gör att man inte faller handlöst ner i galenskapen).