Där låg Mari helt belåtet, som utfläkt i badkaret, när Frida slog upp dörren och kom in. Som du vet är Frida sju år och har skolan att prata om, vilket äventyr som väntar och om hon kommer att få vänner även där.
- Har du kameran med dig i badkaret?
Frida yttrade frågan och verkade dels vänta sig ett svar och dels inte. Hon var kanske van vid att få 'litet allt möjligt' till svar. Och ibland kom det inte ens någon. Hennes frågor kunde ju vara retoriska. Vem kunde veta vilka som mest var en 'uttalad tanke' och vilka som verkligen verkade som kräva ett svar. Mari visste själv inte riktigt när eller om. Men hon förstod i vilket fall att mobilen som nu låg på en i väggen monterad hylla, innehöll även en kamera, utöver telefon, anteckningsbok och 'det övriga' internet hade att bjuda. Frida vet att en öppen badrumsdörr inte är att leka med, så hon öppnade den, men slöt den sedan också efter sig. Frida såg sig omkring och satte sig sedan på toalettens slutna lock. Hon hade nog sett badrummet flera gånger förut, både med och utan mamma. Men litet spännande var det alltid att ha sällskap där inne. Det var augusti och en hyggligt varm dag. Badrumsfönstret stod på glänt och släppte in trädgårdens ljud. Det hördes väldigt lite ljud utifrån. Mest någon fågel eller en granne som startade eller stannade sin bil. Dels ljudet av någons steg i gruset. Efter en stund, som kunde vara allt från någon minut, till en tjugotvå ungefär, kom det en sorts svar.
- Kul att du hittade hit. Själv höll jag koll på verkligheten, så den inte skulle ta vägen, medan jag själv tog mig ett bad.
Mari var osäker på om hon ville var ifred eller inte. Men det verkade som om Frida ville ha sällskap och därför varit ute på upptäcktsfärd efter att hennes mamma ingenstans stod att finna. Utom till slut i badrummet förstås.

Fortsättning kan tänkas följa, något senare, om intresse för en verkar som finnas.