Du vet vad alla säger då inget blir som det borde?
Oro över hur sången slutar.
Sång över sång utan övergång.
Nynnandes på din, och på vår, allt på samma gång.

Vad händer med dig då det inte är okej?
Vad hände med oss,
kommer vi loss?
Glaspansar som en imaginär kaross.

Jag är inte rädd för det ni kallar ensamhet,
inte det minsta.
Men jag är rädd för att förlora något så fint,
något jag aldrig ville mista.
Var sista gången faktiskt den sista?
En kniv mot ett träd, klyschigt och bra, rista.

Rista våra namn tills jag inte orkar rista något mer.
Varför är du den enda jag ser?
Om det ska sluta utan något mer?
Jag vill bara att du ler.