43.
Då jag kände vapnet mot mitt huvud förstod jag plötsligt paniken och skräcken i Ruben. Jag förstod att han ville döda mig. Han var det övergivna barnet och jag var mamman som svek. Jag var så rädd att det var som om jag frusit till minusgrader men mina ögon var heta, det kokade i dem och det där kokheta gav jag Ruben. Jag visste att Ruben måste ha mig och om jag skulle dö måste han också.