Jag lät mig förföras och förgöras

när du viskade i min strupe

att du aldrig ville skiljas åt:

Det skämtet lämnade

ett gruvhål i mitt bröst.

Men du fortsatte ockupera mina drömmar,

ristade sudoku i min blodpump,

lade krokben för sorg och slentrian,

och fintade mig

till ett purpurfärgat paradis.

Du skrattade kryptonit i mina lungor,

smekte bort mina krigiska ögonlock;

så att jag fick en 24/7-biograf bland tisslet

och oavbrutet tvangs beskåda

ditt begabbande pergamenthjärta.

Du målade svart läppstift på solen

så att gryningen skuffades undan

och att det sotfärgade lystret

vaggade mig sömnlös

till det gråblödande fördärvets ankomst.