Det är säkert många av oss som på morgonen dagen efter en blöt kväll yttrat orden, jag ska aldrig dricka mer. Utan att mena det, naturligtvis. Då vi redan nästa helg är på det igen. Dricker och morgonen efter yttrar samma ord igen. Aldrig mer.

Aldrig mer är en ofantligt definitiv sak att säga om man menar det. Inte bara som ett yttrande grundat i känslan man har för stunden. Utan att verkligen mena det man säger. Aldrig mer. 

Nu har jag sagt aldrig mer för sista gången. För det blev för många aldrig för mig. Trasig och törstig är ett minne blott. Jag ska aldrig mer dricka alkohol. Jag ska aldrig mer säga att jag aldrig mer ska dricka. 

Det är en skrämande tanke att lägga fram det i text, det blir så definitivt, det blir ett kontrakt. Ett kontrakt med mig själv som jag är både stolt och skrämd över. För aldrig mer är väldigt länge. Aldrig mer är nu.