I decembernatten sjunker ljuset sakta ner
i takt med varje tidsperiod som dagen överger
bland mörka minnen känner livets andetag sig fram
förblindat av rutiner, konventioner och av skam

härinne ger blott djupet dragningskraften som behövs
att åter känna eggen varmed livet en gång klövs
i tvenne delar vilka sedan dess har sökt varann
bland skuggorna av varje inre wannabetyrann

med varlig nyansering orienteras den volym
varmed själen balanserar fram tillfällets pseudonym
medan stjärnrymder bedansas bortom rädslornas tabun
och den inre natten ekar av historiens bordun