Kan inte!

Någon stal de varma stunderna under solen.

Tog mitt hjärta,la det på is

under Arktis mörka skyar och blånande is.

Det spred blåtoner över mina nu stela läppar

Inte ens min tunga förmådde att avstå från att smaka kyligheten.

Allt är inte mörker.

Isens blåvitspräckliga kristaller skär ännu

djupt i mina tankar.

Mitt bestulna,köldstrimmiga hjärta ligger öppet mitt ute på vidderna.

Ser du?

Förstår du?

Ingen hittar dit och kan tina upp det mörkröda nätet som genomsyrar varje liten del av mitt blödande cyniska tankeväsen.

Lever ännu i min lilla bubbla där stearinljusens låga fladdrar,kämpar,sliter mot en till synes överväldigande fiende.

I ett barns ögon!