Mot asfalten blinkar ljuset
på bänken sitter en man
Ur flaskan som är tömd
han sin trygghet fann

Han tittade mot parken
och barnens sköna lek
Han tänkte på sin barndom
som var ett enda svek

När allting tog sin början
då han var fjorton år
När alkohol och droger
gav själen djupa sår

Han tänkte på modern
som sålde sig på stan
Och fadern som stal
för han var narkoman

På kvinnan den sköna
som en gång var hans
Hur lyckligt det kändes
när kärlekslivet fanns

Han tänkte på det öde
som gjorde lyckan kort
På olyckskorpens sång
som förde kvinnan bort

Hur allting förändrades
när tryggheten försvann
Den tröst som han sökte
i flaskans djup han fann

Han stirrade mot barnen
och tänkte just som så
Tag varav på er ungdom
ty snart blir himlen grå

Mannen där på bänken
han reste sig och gick
Benny såg bestämd ut
Det syntes i hans blick

(Copyright © ULJO