Kanske glömde du
varför du kom hit, varför
rådjursskallen, så lockande i skymningen
kanske släppte du allt
du hade för händer
för klövar, för ofödda horn
för pannbenets valvbågar
under taken av marmor
kanske glömde du
att skyla skogen
att göra henne levande, tog allt
du måste avvara
allt du skulle vara, skyddslös
hos ungarna i gräset under slyn
det finns en vaggvisa som säger
att hon snart ska komma åter
med mjölk, med barkens tuggade inkråm
kanske minns du ännu
orden på hjortarnas språk