Du flår det nya språket
med en kniv slipad på dagar av hud
och hundra åldrade barnvisor
de kan inte ta ifrån dig
hjärtats foder, de benvita lakanen

jag namnger dig där
i områdets mittlinje
i den början där solen går ur havet
och gryningens cesur
öppnar sig, en doft av tång

varje morgon ett nytt sår
i röstens ännu outforskade stycken
ur huden de nyfödda orden
– midnatt, gryning – hjärtköttet
öppnar sig som kronblad