Jag ser henne gå längs de sovande hällarna
genom stenens myller av tecken
och sakta vrids jorden runt sin axel

fossilen vaknar ur en djup glömska
avtrycken i berget, kryptogamer, strålar
lagren av lera ner mot vattnet

ur hennes gap, en röst av tid
en sång för silvervita isopoder
en ton ur eoner av ljungande grönska