Sötman av en blick som brann

Lena ögon med svärtan från tidens ständiga blick

Jag jagar bortom horisontens runda gömslen

Där allt nytt får en början i den guldockrafärgade jord som föder sagoväsen

Eviga år berättas sagorna som sanningar

Fast alla vet att sanningen solkas av tidens tand

ingen vet vad som är gott,mörkt eller bara glömt i dyningarna efter ordens födelse

Just där människor ankrar

i sina egna sagolaguner

Där allt var gott och enkelt i tiden för solens födelse

Men morgondagen verkar bekymra i all tid trots att den hittills alltid obevekligt blivit till gårdagen

Och ännu värmer solen våra bekymrade anleten

Fastän mörkret alltid lurat i skuggorna.

Varje morgon föds något annorlunda

Varken bra eller dåligt

Förrens morgondagen sagt sitt och skrivit till de evigt kallsinniga stjärnorna

De som bara syns för att de lever i mörkret