*

Vem är du att kyssa min nacke i vargtimmen?

Hör du hur mina andetag hamnar i otakt,

 att jag missar säga ditt namn i ett ljudlöst gap,

att jag tappar räkningen på fingrar, tår och sekunder

att jag speglar stundens hetta i dina ögon och inget mer

O så fortsätter du i alla de rätta oväntade stunder överraska

Mitt blod fylls av syre mitt i ett missat andetag

Jag landar liksom inte lika väl i tiden längre

En sekund går, ett andetag gås miste om

Jag har alltid velat se ett mirakel som detta,

att ett jag villkorslöst ses och hålls om,

till den stund att jag faller ur ofrivilligheten,

och ner i trans bland en hängiven tvåsamhet

Med nosen mot din hals och bröstkorg mot bröstkorg,

landar jag lite mer i hon jag alltid lekt kurragömma med

Jag vill ha dig nära mig,

i det sämre och i det bättre,

bland svårigheterna och det lätta,

kyssande mig till lugn och galenskap

Vem är du att inte vara här nu och ändå få mig ur balans?

*