Jag tänker att jag ska Sjunga för dem som saknar dag

Hållit hopp och förlorat,

de,som talar fast sinnet fallit i sömn,

de som saknar hem

De som längtar andetag.

Än fast bruten är stämman sjunger den hem. 

Än fast haven är emellan gör jag ett spår

Brygger The i norrlandsmörkret

Skönjer stigar där de missmodiga går

Någonstans bryter himlen missmodighetsspåret

Jag tänker att en dag fäller sina horder av ljus

Som de själstörstiga hämtar fukt från en annan regntung dag

Seså ta det ljus det som bjuds. 

Hell dig själ som väljer att gå

Du som binder din vass vid strand

Du som hulkande bjuder en gryning på

En öppen förgråten hand 

Jag vill ta dig i mina armar, 

Hålla dig när mörkret tar sina steg

Sjunga så att livet sig förbarmar

Sedan bädda över din natt dessa dun

av empati

Ty du är mer än du någonsin förstår

mer än du vågar förbli.