Jag är på väg ut ur ett nykläckt ägg.
Naken stiger jag ur skalet.
Jag är ny.
Och jag är,
förändrad.

Plötsligt ser jag omgivningen med nya ögon.
På samma gång som alla ser precis ut som förut,
är min syn på dem förändrad
för alltid.
Det finns ingen väg tillbaka.

I tanken letar jag efter kläder att täcka mig med
för att begränsa obehaget
i denna sårbara stund.
Världen är inte så vacker som jag innerligt önskade att den var.
Och det var något jag skulle tvingas vänja mig vid,
och acceptera.