Publicerad 2020-04-27 16:17 av Judas Ekholm

Muntrationerna fortsätter... Oj, ja, den här kan man väl ta till som ett litet ODE beträffande ett av vårt största genier, som hamnat på sniskan. Så jävla synd.


Fadren

 

 

Tårar som har torkat innan de fallits ner för kinden

Åskan smeker håret, hat förblindar i den morska vinden

Hon ser pappan på krogen, han höjder en skål mot allt

Allt utom närvaro och kärlek, ty droger och kvinnor är världens salt

 

 

Jag vill möta, dig älskade far,
de räknade dagar vi har kvar.

 

*

 

Försmådd, förrådd- glömd och fördömd, pappa hinkar sup efter sup

Ser inte åt mitt håll, det har jag ingenting för, han attraheras av det djup

Som destruktivitets kurirer ligger, att hoppa är ett alternativ

Låter de strumplösa fötterna äntra balkongräcket och förädla ditt liv [till Döden]

 

 

Jag vill möta, dig älskade far,
de räknade dagar vi har kvar.

 

*

 

Jag älskar dig pappa, du har så gjort du kan, men allt blev inte fenomenalt

Jag saknade dig så mycket; din kunskap, din kärlek, din sanslösa styrka mentalt.

Nere i träsket, morfin, tjack, alkohol – men reser dig alltid igen.

Låt andras ögon döma dig – det finns alltid surmulna kverulanter, men

 

 

Jag vill möta, dig älskade far,
de räknade dagar vi har kvar.

 

*

 

du  står som en gitarrburen soldat i stålstormen, skottsäker och varm

Och jag vet att stålarna har gått till medicin som värmer din arm

Jag kanske kallad tystlåten och introvert, men min kärlek till dig är en evig smärta

Och jag vill möta dig, med kramar och länsa dina demoner från ditt svärta hjärta

 *

 

Jag vill möta, dig älskade far,
de räknade dagar vi har kvar.
De Få dagar som vi har kvar

***




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Judas Ekholm med Poeter.se id #11660 innehar upphovsrätten